OPERATION FÖR KRONISKT KOMPARTMENTSYDROM

Förra fredagen var sista gången jag fick se mitt högra ben helt slätt utan två feta ärr som skulle komma att täck varsin sida av benet. Jag var så nervös när jag Moa och Atle åkte till Södersjukhuset. Sköterskorna tog hand om mig bra men jag fick panik när jag insåg att jag var tvungen att skilja mig så snabbt från mina två fina som va med och stöttade mig. 

 

Jag fick byta om till de extremt snygga kläderna, en stor rock, stora fula strumpor och så fick jag en mössa på huvudet. Jag fick träffa olika sjuksköterskor som frågade massa olika saker, som om jag blev åksjuk i bilen? Eftersom jag blir extremt åksjuk visade det sig att jag behövde mer medicin MOT narkosen för att inte må illa. En sköterska kom in och skulle sätta i en kanyl i min arm och då bröt paniken lös! Efter några tårar och tandagnissel så lyckades hon lugna ner mig och tillslut lyckades jag hålla mig lugn. Med kanylen i så fick jag dropp och antibiotika och det blev alldeles kallt i hela armen. Eftersom jag inte ville se den stora nålen så drog jag över rocken, la täcket över armen och vände huvudet åt andra hållet.

Efter ca 1h tog de med mig in i operationssalen och där va det kallt så jag fick en varmare mössa och en enorm strumpa att ha på det benet jag inte skulle operera. De tvättade mitt ben, satte upp ett skynke delade min överkropp från min underkropp ifall jag skulle få för mig att nysa eller hosta. Självklart missuppfattade jag allt och trodde först att de satte upp den ifall jag skulle vakna så att jag slapp se. Haha då fick doktorn allt lugna ner mig! 

Paniken kom snabbt tillbaka när de förklarade att jag skulle få en slang i halsen som skulle hjälpa mig att andas. Jag har alltid tyckt att det ser så obehagligt ut med massa slangar så då kom tårarna igen! De förklarade att de skulle stoppa i slangen när jag hade somnat och att de skulle ta ut den när jag började vakna så jag skulle inte känna något. Men tårarna rann lika mycket för det. Så de fick lova mig på allt att jag inte skulle känna av slangen och efter ett tag lugnade jag ner mig. 

Narkosdoktorn drog ur droppet ur kanylen och satte i nakosen istället. Jag kommer ihåg att det var en obehaglig känska som spred sig i hela armen och det gjorde ont. Sjuksköterskan sa att jag skulle tänka på något fint men det enda jag kunde tänka på va att det gjorde ont. Efter något som kändes som 20 minuter (ungefär 7 sekunder) så mumlade jag godnatt och somande.

Jag vaknade upp med ett ryck! Satte mig upp i panik och mötte doktorns blick. Jag kände panikslaget efter slangen i halsen men jag upptäckte ganska snabbt att det inte fanns något där och somande om på några hundradelar.

Vaknade igen någon timme senare och då blev jag serverad frukost. Jag tvingade i mig en macka och ett glas juice med slutna ögon. Sen bad jag sköterkan att fälla ner min säng igen och innan hon ens hade vinkalt ner den helt så hade jag somnat. 

Jag vaknade till ite mer ordentligt runt halv ett och då hjälpte en sköterka mig till toaletten, jag var inte helt stabil på mina kryckor efter alla narkos och morfin. Sen gick jag in i rummet igen och hon hämtade Moa oh Atle som kom och klappade på mig. Jag var bra borta så de fick nog inte så mycket vettigt ur mig, Atle gick och hämtade en rullstol medan jag ringde pappa som var på väg för att hämta oss. Jag klädde på mig och krånglade ner mig i rullstolen. Fick med mig lite roliga mediciner och sen var det raka vägen hem som gällde. Jag sov hela fredagen..

 

På Söndagen kom jag ju på att det skulle vara skittråkigt att sitta hemma och ha ont i foten så jag bestämde mig för att åka till Norge. Vi lyckades hitta en rullstol åt mig på Arlanda men Atle körde inte där jag ville köra så jag bestämde mig för att ta saken i egna händer! 

Jag hade gärna tagit med den hem om jag hade fått...

Min fina stödstrumpa är nu en av mina bästa vänner och den sitter där vart jag än går!

Jag har det lite kämpigt när jag ska duscha...

Insidan av benet med kompress på. (3 dagar efter operationen)

Utsidan av benet med kompress på.

Härligt svullen från tå till knä! (8 dagar efter operationen)

 

Blå fossing!

Insidan av benet.  Igår hjälpte Maya mig att ta bort kompresserna och 

idag ska jag ta bort tejpen från stygnen. 

(11 dagar efter operationen)

 

Utsidan av benet utan kompress.

Stackars lilla fossingen!

 

Tadaaa!!

Jag har lagt ifrån mig kryckorna och kämpar på för att få igång benet igen. Om några veckor så kan jag se och känna hur och om operationen har hjälpt. Därefter sätts ett datum för att operera nästa ben. 

 Så nu är jag inne på mina sista dagar av min sjukskrivning och jag längtar tillbaka till jobbet riktigt mycket! På fredag kör vardagen igång igen och jag har en hel jobbhelg framför mig. Som jag längtar!