ENSAMHETEN

Jag känner mer och mer hur svårt och jobbigt det är att vara själv. Det är bara fler och fler tankar som snurrar och jag får inte riktigt stopp på dem. Jag vet att ensamheten är precis vad jag behöver men just nu är det för svårt. Jag mår så dåligt och jag får ångest, riktig ångest, jag får svårt att andas och kallsvettas. Jag vet att jag inte kan omge mig med folk hela tiden, men jag försöker. Fast egentligen så måste jag bara vänja mig.

Flummigt värre.. Men nu har jag iaf begravt mig bland alla kuddar i soffan och tittar på Johan Falk. Det skingrar tankarna lite... Antar att det blir värre sen när jag ska gå och lägga mig.