Då var jag äntligen tillbaka på den här bloggen. Har saknat att skriva här, bara då skriva vad jag vill och känner och dela med mig av mina tankar som kan va både seriøsa och helt knäppa.
Om det är någon som har missat att jag har varit borta i nästan 3 månader så kan jag berätta att det är før att jag har varit ute och rest i världens tillsammans med Olivia. Vill ni veta mer om det äventyret så finns det en hel blogg om det: www.OliviaAndrea.weebly.com.
Men jag är äntligen hemma hos min älskling i Norge igen och jag har aldrig känt mig så hemma som nu! Jag har varit som ett plåster på Atle och han på mig. Vi har haft en fantastisk vecka tillsammans sen jag kom hem! God mat, mys, film, vi har pratat och pratat, planerat framtiden och bara njutit av varandras närhet.
När jag hade bokat resa hem så hørde jag av mig till mitt gamla jobb før att se om jag fick komma tillbaka. Dessvärre hade de varit tvungna att gøra nedskärningar så det fanns ingen møjlighet før mig att komma tillbaka. Men som den krigare jag är så børjade jag søka nytt jobb och jag ska på min førsta intervju redan imorgon.
Det är svårt att søka nytt jobb nu eftersom jag inte vet vart vi kommer bo om två månader. Antingen här eller närmare Oslo. Men jag førsøker att inte tänka på det utan koncentrera mig på att jag faktiskt behøver ett jobb här och nu! Det är bara det att jag hatar att säga upp mig från jobb, även fast jag alltid har haft bra anledningar (tex flytta till andra sidan Sverige eller ett annat land) så är det svårt. Jag hatar att gøra folk besvikna och lämna dem. Nu har jag bara haft en chef som øste all skit han kunde øver mig før att jag sa upp mig. Anledningen va att jag blev bara erbjuden en 50% tjänst och jag hade fått jobb i Norge. Alla andra har varit väldigt førstående och ønskat mig lycka till.
Aaa babbel babbel, som sagt så har jag inte skrivit på ett tag och det kommer nog bli en hel del såna här inlägg där jag bara skriver av mig alla tankar.
Tack før att ni har tittat in på bloggen även fast jag inte har uppdaterat, lämnat snälla kommentarer och før att ni fortsätter läsa. Jag har ganska många läsare och har egentligen ingen aning om vilka som läser? Jag vet inte ens om mina närmsta vänner läser min blogg??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar