Jag och Oskar är barnvakt åt mins småbröder idag och imorgon.
Så igår kväll åkte vi ut till Korsberga och åt middag med hela familjen och umgicks.
I våran allé som leder fram till huset bröt jag ihop. Det kom ingen Dasty springande, ingen som sprang brevid mitt fönster. Inte heller när jag parkerade stod han utanför och viftade energiskt på svansen. Det var konstigt att komma dit och han inte va där. Jag hade ingen som följde varenda steg jag tog, det var bara katten som kom när jag slog av visparna med vaniljvisp på, ingen Dasty som ville ha den ena vispen. När vi skulle sova var det ännu konstigare, jag behövde inte ha dörren på glänt ifall han ville gå ut och drickA och det var ingen som skällde och sprang i sömnen.
Jag själv har inte sovit så här dåligt på så länge jag kan minnas.
Jag och Dasty ute på en tidigt morgonpromenad förra våren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar