TILLS DÖDEN SKILJER OSS ÅT

Jag lider av grov separationsångest när det gäller att gå upp ur sängen. Det handlar inte om att jag är trött utan sängen är bara jävligt skön! Alltså överdrivet extremt skön. Alla i familjen älskar min säng mest och mamma skulle inte säga nej till att sova i den på heltid! Jag har ALDRIG någonsin haft en så skön säng, jag kan liksom ligga och titta i taket i flera timmar utan att bli rastlös (som jag väldigt lätt blir) Ibland när jag är på tex jobbet så kan jag stå och fantisera om min säng, om hur skönt det vore att få lägga sig i den.