JAG SAKNAR DIG

Jag vet inte vad jag ska säga! För mig är det här i klass med Twilight. När jag gick i skolan så älskade jag att läsa böcker och speciellt böcker skrivna av Peter Pohl. Jag läste alla som kom i min väg och flera gånger om. Jag fastnade ordentligt för tre böcker: Man kan inte säga allt, Men jag glömmer dig inte och Jag saknar dig, jag saknar dig. Dessa böcker har jag läst flera gånger om och jag grät lika mycket varje gång. Peter Pohl är en mästare! Hans böcker är hemska och sorgliga men verkliga.

  

Jag minns när jag läste Jag saknar dig, jag saknar dig. Vi hade lästimme på svenskan. Tillslut tittade alla upp från sina böcker och riktade blicken mot mig. För där satt jag vid fönstret och grät, det var en pöl på bänken och sminket rann. Jag tittade upp och började skratta och då förstod alla att det bara var känsliga Andrea som läste en sorglig bok. Men boken var så mycket mer än en sorglig bok! Jag kan börja gråta än idag när jag tänker på den. 

Det sjuka är att de nu har gjort en film om jag saknar dig, jag saknar dig. Första gången jag såg titeln så tänkte jag direkt på boken men var inte säker på om den hade någon koppling med den. Men nu är jag säker och den här filmen ska jag ha i min hand så snart som möjligt. För på bio tänker jag inte se de, det kommer bli många många tårar!